HJÄLP! Den har krympt.

Sitter här med brutal matsmältningskoma. Kippar efter andan och tror att min sista minut i detta jordeliv har infinnit sig....ser jag inte ljuset i tunneln? Ska jag verkligen ha ätit ihjäl mig som en annan matfrossare. Saken är nog den att maghelvetet krympt. Innan semestern har jag kunnat äta som en orm. En stor måltid och sen inte ätit på resten av den dagen. Häromdagen fick jag inte ner hela kebabtallriken och nu idag lite kinamat. Det går bara utför för lille Jim Arne. Hur ska detta sluta?